Går "sådana som jag" verkligen att lita på?

Mycket har hänt på ett år och de nerkissade sängkläderna är ett minne blott ... För prick ett år sedan kunde du läsa detta:

Går "sådana" verkligen att lita på?

En gång är ingen gång, skrev jag härom dagen men när samma incident inträffar ytterligare en gång och därefter ca sju timmar senare en tredje gång då har jag/vi ett problem. Vad som är hönan eller fjädern är svårt att säga och tyvärr kan vi inte sätta oss ner och fråga den lilla varelsen.

Med andra ord handlar det inte längre om olycksfall i arbetet.

Audrey har kissat på mina sängkläder när jag legat i sängen och hon busat med mina fötter. Varför? Säg det? Jag ringde därför veterinären på katthemmet. Vi hade ett långt samtal och precis som jag misstänkte innan så kunde hon inte servera ett "quick fix".

Audrey kan gå på lådan och de två vi erbjuder har varit rena vid varje tillfälle. Känns mest som en uppmärksamhetsgrej. Jag vill sova och A vill busa alternativt att undertecknad stiger upp och serverar frukost. Men jag vill inte gå upp i ottan och de behöver lära sig våra rutiner. Till saken hör också att tvätta lakan och madrasser är mindre kul ...

Efter tre veckor med våra fyrbenta älsklingar så fick vi högt betyg av veterinären, de har hittills anpassat sig bättre än förväntat. Trots det skulle kissandet kunna vara stressrelaterat. Katter kan få urinvägsinfektion på grund av stress och de kan få urinvägsinfektion utan att vara stressade. Men om det skulle vara så borde Audrey kissa på fler ställen än i min säng.

Du hör själv, i min säng, på mig när jag ligger under täcket ... 

Det är Audrey som startar buset och jag har hakat på. Den sociala distanseringen är mindre uttalad. Kanske blir det för läskigt eftersom vi är nära varandra? Jag är ju en människa! Går sådana verkligen att lita på??? Eller så vill hon ha uppmärksamhet och tar till ett knep som får upp mig?

Vi står inför ett dilemma. Det är i sovrummet katterna gärna sover på dagen, ofta på vår säng. Det är där Audrey släpper garden och bondar. Jag vill inte stänga henne/dem ute samtidigt som kissandet måste få sitt slut. Ett felaktigt inlärt beteende kan bli väldigt svårt att bli av med.

Så vår plan nu är att inte leka med henne i sängen. Mannen har dessutom sprayat feromoner på min madrass och både Stanley och Audrey har noterat den lugnande lukten vilken ska verka stressreducerande. Fick ytterligare ett tips av en bekant, att strö vitpeppar i sängen, känns mindre mysigt för mig som planerar att sova där.

Vidare behöver vi hålla uppsikt så att det inte är urinvägsinfektion, vilket visar sig genom ökat drickande samt kissande.

Nu håller vi tummarna att detta var "tredje gången gillt" och att vi slipper fler "onödiga" stortvättar av sängkläder.