I går brottades jag med vår kaprifol, den som knappt levde då vi flyttade in i vårt hus för tre år sedan. En eller två tunna stjälkar kämpade i motvind mot vildvinet som gjorde allt för att kväva den.
Jag beslöt att se om "första hjälpen" fungerade så allt synligt vildvin rensades bort varje dag och YES! Kaprifolen har sedan 2019 växt frodigt och precis som det mesta i vår trädgård blivit både stor och yvig. I år ville den växa upp mot taket men då sa mannen stopp.
Det blev min uppgift att toppa kaprifolen. Går fort tänkte jag och drog fram stegen. Upptäckte att det var svårt att komma hela vägen in (och upp) på grund av grenverket så istället för den snabba toppningen blev det både gallring och frisering.
Ägnade ett par timmar åt att brottas med växten och hann bli biten av olika nyckelpigor som protesterade när grenar med bladlöss klipptes bort. Växtdelar och små insekter regnade över huvudet och in i sport-BHn ...
Överallt på altangolvet låg spridda högar från kaprifolen. Jag klev över, lyfte på reståren nertill, tömde växtinnehållet och borstade ren huden.
Dags att städa! Fyllde en skottkärra och konstaterade att jag fått stickor i handen då jag handsopat. Shit happens! Svettig av arbetet fanns enbart en sak att göra: unna sig ett dopp i poolen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar