Under gårdagens eftermiddagsfika när jag tittade ut genom fönstret så noterade blicken något ovanligt. Ovanför vår kaprifol som klättrar längs en spaljé mot de öppna takbjälkarna så syntes tydligt en siluett av en katt, dock ingen av våra då de tryggt vilade på min säng.
Istället var det en av våra grannkatter, Leia eller som vi döpt henne Pinglan (även om hon nuförtiden aldrig bär halsband) som klättrat upp. Troligtvis retade skatorna henne och som den jägare hon är så ger hon sig aldrig även om hon vet att skatorna oftast vinner.
Leia vågade inte klättra ner, det var tydligt. Hon vände och vred sig men kaprifolen var i vägen. Försökte klättra med huvudet först men ångrade sig och vände tillbaka upp.
"Hoppa!", sa jag genom fönstret eftersom det inte är mer än 2,5 meter ner vilket hon klarar men Leia valde istället att balansera på takbjälkarna.
Mannen gick ut, hämtade stege och pratade med katten. Leia svarade men ville inte ha hjälp, sa typ nej tack och styrde stegen upp på taket. Mannen hämtade nästa stege och sa att hon kunde välja den som passade varpå han gick in för att dricka upp sitt te.
Hur Leia kommit upp på taket vet vi inte, kanske via kaprifolen eller någon av träpelarna? Hur hon sen tog sig ner igen vet vi inte heller? Kanske via vildvinet/kaprifolen på någon av våra spaljéer, en av stegarna eller så hoppade hon. Mannen såg svanstippen svänga av runt husknuten ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar