Kanske kommer du att reagera på något sätt när du läser detta blogginlägg? Eller inte? Förfäras över hur vi kunde glömma bort eller hur livsmedelsindustrin besprutar sina produkter? Eller inte ... vad vet jag?
I somras (augusti månad) inhandlade jag en minivattenmelon att njuta av vid poolen men hur det än var så skars den aldrig upp, det var som om jag väntade på ett bättre tillfälle. Kanske någon att bjuda? Arbetade mycket och badade därför mindre, framför allt med gäst och varken mannen eller Lejonkungen brydde sig speciellt mycket om melonen.
I ett hörn har den stått, vecka ut och vecka in, full synlig men ändå osynlig. Så en dag när vi faktiskt såg den undrade mannen om jag över huvudtaget tänkte äta melonen? Om det gick?
"Du kanske ska spara den till Halloween?", sa han med glimten i ögat och jag tyckte att det var en utmärkt idé. Vem visste hur innanmätet såg ut än mindre smakade om/när vi öppnade melonen ...
Så igår var det dags. Utan pumpa hemma beslöt jag att karva ur och sen skära melonen för att låta den bli årets spökiga lykta. Inget äckligt mötte mig när toppen skars bort, lukt och smak var okey. Melonen såg med andra ord ut som en melon även på insidan.
Det blev ingen häftig kreation utan en enkel lykta.
Om vi åt av melonen? Svar inte mannen men jag. Kanske överlever undertecknad eller så blir jag förgiftad ... vem vet?
Har tyvärr ingen bild av melonlyktan, vill du ändå se den får du kolla mitt instagramkonto
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar