Det finns ett visst mått av frustration inom mig. Varför ska det behöva ta sååå lång tid? När människor kommer emellan så behöver bollarna rulla fortare, så är det bara.
Jag vet att systemet är trögt och att alla inblandade antagligen gör allt de kan för att skynda på samtidigt som min magkänsla säger "varför???"
För mer än en månad sedan skrev undertecknad att min ansökan som mentor godkänts och att jag matchats med student, efter det har inget hänt ...
.JPG)
Annat än att jag varje vecka möter studenter som är beviljade och behöver stöd för att bättre klara av sin universitetsutbildning. Allt jag kan göra är att lyssna, hänvisa till studievägledningen och berätta vad som är möjligt, att de behöver mejla eller ringa för att få till ett möte innan allt kan starta upp på riktigt.
Tiden går och flera studenter känner att de kommer efter, har till och med gått så långt att en person frågat om jag kan tänka mig att träffa hen vid sidan av ...
Om du frågar mig så skulle stödet varit klart innan terminen började. Vad som händer nu är att stressen ökar, att strukturen och planeringen för studierna fungerar sämre. Studenterna blir lidande och mår inte så bra som de skulle kunna.
Kan bara hoppas att stenen rullar snabbare, att alla får den hjälp de behöver och ser det där ljuset i tunneln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar