Honom ska du vara rädd om!

Jag har en snäll man och honom ska jag vara rädd om! Det fick jag veta av en annan man på återvinningen igår.

Ingen nyhet direkt, det har undertecknad vetat och uppskattat sedan vi träffades men ändå trevligt att någon helt utomstående stannar upp, noterar samt väljer att förmedla vad han ser. Inte så svenskt alla gånger men oerhört trevligt.

Vi hade räfsat löv och plockat fallfrukt, det var därför vi befann oss på återvinningscentralen, när allt var kastat så meddelade mannen att han bara skulle fixa en sak. Han hade sett hur en okänd person kom körande med en soffa och undrade hur det skulle vara möjligt att baxa bördan över till containern helt ensam? Mannen stegade iväg för att erbjuda sin hjälp. 

Själv satte jag mig i bilen, ovetandes om vad mannen skulle fixa. En skåpbil saktade in, föraren öppnade fönstret och berömde "min man" inför mig, sa att han själv sett soffan men inte reagerat, att min man är en verkligt snäll person då han utan att bli tillfrågad klev fram och erbjöd sin tjänst. "Honom ska du vara rädd om!", avslutade föraren, vinkade och åkte iväg.

"Vad var det där om?", undrade mannen när han kom tillbaka. "Bara någon som uppskattade att du är schysst", svarade jag och berättade.

För oss är det ingen grej att stanna upp för att hjälpa till (om någon ser ut att behöva support), en annan gång kanske vi sitter i klistret (eller våra söner) och då är det guld värt om det finns schyssta medmänniskor, för tillsammans är vi starkare.