När inte ens toaletten är fredad ...

För tio år sedan arbetade jag i butik som visual merchandiser (typ dekoratör/stylist av hela den jättestora butiken på gågatan) ... ett jobb som jag älskade. Nåja, sommaren 2014 visste vi att butiken skulle läggas ner och utförsäljningen hade påbörjats.

För att muntra upp varandra och oss själva hittade vi på en massa hyss, ett exempel var några skyltdockor som inte längre behövdes. "Någon" ställde in tre stycken på personaltoaletten ...

Helt ärligt spelade det ingen roll om du var ovetande om detta eller om du var den som arrangerat det hela, reaktionen blev densamma 😂 det vill säga halvt hjärtstopp varje gång du behövde kissa.

La ut dessa bilder och hade en öppen diskussion med en av mina kollegor som jag väljer att ge det blonda manshuvudet.

👩: Idag studsade jag till två ggr i dörröppningen, trots att jag om ngn borde veta vilka som hänger därinne...but no more, de har fått strippa och bor för tillfället i en "bur" i väntan på fönsterplats

👨: Rätt åt dem att de får leva i en bur istället! Man vill ju inte hamna i en skräckfilm varenda gång man ska gå på toa på jobbet liksom 

👩: Riktigt, de har skrämt för många vid det här laget, nu får de stå i musikrummet och skämmas 

Hemma har vi vid två tillfällen (läs mannen) använt min "provdocka" för att busa med Lejonkungen. En gång stod den fullt påklädd i vinterjacka inne på övervåningsens toalett, en annan gång spökades dockan ut till just spöke och ställdes in i sonens rum för att skrämma honom när han kom hem efter en utekväll med kompisar. 

Lejonkungen är dock cool - han ger igen med samma "mynt" och utan att fråga så vet han vem den skyldige är.

Det tog fem minuter sen kom svaret

Slängde iväg ett mess till frisören, den jag mer eller mindre haft sedan vi gifte oss för över 30 år sedan. Vet att hon alltid är fullbokad och eftersom undertecknad ALDRIG bokar ny tid när jag väl är på salongen hamnar vi i samma loop. Jag undrar om eller när vår (min och mannens) frisör har semestern samt om det möjligtvis dykt upp en avbokning?

Det tog fem minuter sen kom svaret "Idag, kan du halv fem?"

Vid poolkanten i det härliga högsommarvädret insåg jag att det fanns enbart ett svar så undertecknad svarade lika snabbt "JA, jag kan"

Nu sitter jag här med 15-20 cm kortare hår som lockar sig ordentligt, den gråa utväxten är borta och känslan är total tacksamhet.

Inte heller denna gång kom jag hem med en bokad klipptid eftersom det alltid löser sig - då min frisör är den absolut bästa!

Bland bortstädade inlines, lejon och paddleboards

På fästingfronten är allt i dagsläget lugnt 👍 (även om det är måånga dagar till undertecknad kan pusta ut). Väljer att fokusera på annat, som att läsa, löpa samt få Lejonkungen att berätta om sin gourmetresa med polare till San Sebastian.

Låter dagens inlägg handla om andra minnen, de som Facebook påminner om. Var så god att ta del av dessa:

För 14 år sedan, 29e juli 2010

Mannen undrar hur något boende någonsin kunde säljas tidigare ... innan stylisterna gjorde entré på arenan?!? (Vi hade köpt lägenheten mitt inne i stan och skulle göra i ordning stora huset för fotografering och senare försäljning)

För 13 år sedan, 20e juli 2011

Satte till slut på mig de bortstädade inlines som legat i dvala i flera år, totalt bortglömda. Oj, oj, oj ... det var Bambi på hal is de första 100 meterna. Hoppas ni alla fick er ett gott skratt, det bjuder jag på 😂 Kroppen hittade den gamla tekniken igen, väl begravd i minnesbanken och jag gled iväg. Lär dock få träningsvärk i rumpan

För 10 år sen, 29e juli 2014

Sitter och pustar efter en arbetsdag inomhus, behöver duscha bort all svett. Får meddelande av sonen att han gått sin första promenad med lejonen och så en elefanttur dessutom ... Tror jag är i fel världsdel eller nått!? Behöver ett svalkande dopp!

För 9 år sen, 29e juli 2015

Yogat på paddleboard på Fyrisån. Check ✅

För 2 år sedan, 29e juli 2022

Tjuvstartar firandet av 30årig bröllopsdag på Hotell Havsbaden, samma ställe som vi tillbringade bröllopsnatten på

Ett annat år hyrde jag en sup tillsammans med kompis. Så kul! Ingen yoga, ingen Fyriså utan mer äventyrlig utflykt med badstopp i Ekoln. Så nice!!! 

Har jag verkligen det?

Har noll inspiration att skriva blogginlägg och funderade allvarligt på att meddela att den är inställd på grund av just den anledningen. Tänker sen "att vad sjutton, jag skriver så får vi se var jag hamnar ..."

Har tagit bort en liten, liten fästing som syntes som en prick på höger lår. Vet att jag är en fästing- samt myggmagnet och att det finns en stor anledning att vaccinera mig mot TBE (förnya skyddet) men det glöms bort. Tänker att jag har koll ...

Har jag det?

Nu måste undertecknad notera datum samt dagligen studera benet, i fall snyltgästen bar på smitta. Hoppas verkligen inte ... Om en månad vet vi. 

Tror det får räcka för idag.

En kopp njutning

                                  

Härom dagen efter lunch skulle jag njuta av en liten kopp espresso. Diskade undan och förberedde kaffemaskinen. Fastnade en sekund eller två framför fönstret som om jag visste att något mer behövdes. Var det kanske något som saknades? Skakade av mig känslan och tryckte på knappen.

DÅ insåg jag vad som fattades ...

En kopp för kaffet att rinna ner i. Oops! Snabbt som ögat, reflexerna var det inget fel på denna gång, slet jag åt mig ett litet glas och hann nästan innan de dyrbara dropparna började flöda. Eftersom maskinen var nydiskad så lösgjorde jag droppdelen och hällde över den tesked vätska som hunnit rinna ner.

Ingen skada skedd, lunchkaffet kunde njutas i solen på altanen.

Den går att laga

Igår fick vi oväntat arbete. Poolen dammsögs och gräsmattan klipptes men när jag öppnade luckan till breddavloppet för att byta filterduk så insåg undertecknad att den nyinköpta (maj) hinken spruckit sönder totalt!?

What???

Så mindes jag koltrastungen som hittats död just där, antagligen måste den kämpat för sitt liv med både näbb och klor innan den drunknade. Kanske sprack korgen i frihetsfighten?

Filterkorgar är förvånansvärt dyra och varken jag eller mannen hade lust att ge oss in till stan för att leta ny (var lättare sagt än gjort i våras). Vi studerade konstruktionen och konstaterade att allt hängde ihop även om korgen spruckit sönder på många ställen och bottnen delvis släppt.

Den går att laga, enades jag och mannen, i alla fall tillfälligt. Mannen letade fram superlim och lyckades pressa ihop de bärande punkterna sen var det min tur. Med nylontråd sydde jag ihop de bitar som inte kunde limmas, blev en bättre begagnad korg. Nu sitter en ny ren filterduk i hinken och poolen är backspolad samt ren. 

Heja oss, jag och mannen är ett bra team

Skolös i över en vecka

 

                                      

För sju år sedan, då det fortfarande gick bra att resa så åkte jag och mannen till Maldiverna ... bara vi två. Hade ljuvliga dagar där men en fruktansvärt hemsk hemresa (den kanske publiceras om någon annan dag?)

Minnen att njuta av

Idag bjuder jag på lite dagboksanteckningar från vår inledning av semestern

Flygetapp tre

Vi var cirka tio personer som klev ombord på propellerplanet. Väskor och handbagage längst bak och resenärer längre fram. Vi satte oss på rad två. Cockpiten hade ingen dörr så allt piloterna gjorde kunde följas av passagerarna. Vår kapten var luden över både armar och ben, riktigt hårig! Önskade ett tag att jag liknat honom för när vi lyfte och fläkten blåste kall luft så blev det kyligt.

Skulle haft öronproppar ... motorljudet dånade. Stoppade fingrarna i öronen och lyckads njuta av den magiska utsikten. 

45 minuter i luften och sen äntligen framme! Planet landade i vattnet och la till vid bryggan / piren. Kuredu, vår ö är förhållandevis stor. Här går vi barfota. I love it!!! Vi bor i en strandbungalow och på trappen står en lerkruka med vatten plus tillhörande skopa att skölja av fötterna innan vi går in. Det pittoreska rummet är högt i tak och byggt som en hydda. En säng med moskitonät är centralt placerad. Badrummet är ute men ändå inbyggt. Häftigt. Här ska jag yoga!

Dusch och sen middag. Så gott!!! En stor buffé med tema Sri Lanka, välbehövligt och njutbart! Skulle kunna leva på vegetariskt när det som här är så vällagat.

Bäst hittills är att få gå barfota som det barfotabarn jag är!!! 

Hade ställt klockan på sju för att springa, upp och ut. Mannen sov vidare. Varje gång jag smyger iväg så är kroppen vaken men inte ögonen, det är som att löpa i blindo de första minuterna. Jag behöver vänja mig vid gryningsljuset innan hela jag är närvarande. Det går kanske inte snabbt men denna morgonrutin är ljuvlig. Trots att det är söndag så såg jag fler ögäster än sist, några satt på sina altaner och andra rörde sig på stranden. Själv sprang jag barfota på korallsanden, hoppar emellanåt till när foten rullar över en vass korallbit eller snäcka. Hejade på de som räfsade bort sjögräs och städade. 

Vi promenerade ut på landtungan. Såg en rocka tio meter ut, en ganska stor. Väl tillbaka så placerade mig mig i solstolen. Solade och badade. Upptäckte att det var fler fiskar i vattnet nedanför oss. Jag satt på huk och de simmade runt mig. Det klara vattnet gjorde det enkelt att följa fiskarna ovanför vattenytan. Stora vita fiskar med gula eller blå ryggfenor. Fick sen för mig att hämta snorkel och cyklop för att studera fiskarna under ytan. Hann knappt ned innan det sved till mellan skinkorna, liksom brände runt analöppningen som om jag bränt mig på nässlor??? Vad var det som hänt? Upp ur vattnet och in i duschen. Av med bikinitrosan och upp med rumpan så vattnet kunde skölja igenom området. Mannen fick undersöka men hittade ingenting. Myrbett? Sandloppor? Oavsett vad så var det obehagligt. Bytte bikini och återvände till solen. Läste lite. Så kom en riktig störtskur Jag hann upp till mannen på altanen och kunde sitta där och njuta av vattnet som plaskade och stänkte. Regnade intensivt i kanske en halvtimme. 

Tog en promenad till landtungan igen för att se högvattnet. Hur havet möter sig självt ovan sanddynerna . Ingen kamera, ingenting med alls. Satte mig ned i vattnet och lät det skölja över mig. Denna plats kommer att få bo i mitt hjärta, jag är förälskad i den. Havet, solen, vinden. Hit vill jag återvända. En korallbit landade hos mig och jag lånar den resten av vår tid här. En plats att meditera med öppna ögon. Jag blir ett med naturen. En stor krabba går förbi, människor passerar och vågorna omfamnar varandra när de möts framför mina ögon. Vitt skum. En rocka. Magiskt. Helande. Wow!!! Vill stanna kvar, hur länge som helst men tvingar mig själv att vandra tillbaka. 

Promenerad runt ön. En helt annan upplevelse under högvatten. Vi såg tre stingrockor helt nära  stranden! Det var som att vara på upptäcksfärd. Vissa partier som legat på land under löpningen gick inte att gå på, fick därför hitta nya passager. Djungelkänsla. De vita vackra tranliknande fåglarna verkar ha sina nästen i buskage under palmer. Undrar vad de heter?

En liten revhaj som simmade helt nära i vattenbrynet, som om den gjorde oss sällskap. Alla dessa stunder när djur och natur går hand i hand med oss är magiska. Mötte ett brittiskt par och pekade på hajen. Mannen berättade att sandpumpen som är placerad här lockar till sig revhaj, kanske hittar de föda lättare eller bara blir nyfikna?

 

... mer behöver inte jag

En vän, en (eller två) öl samt en stor saftig och välsmakande hamburgare, det kan vara lycka. Så vad det för mig igår. En trio som gjorde gott.

AW med en kär vän ...

Emellanåt går tiden fort, mycket händer, tröttheten checkar in och att hänga med kompisar hinns inte med. Familjen, vila och träning prioriteras för att hålla den balans som min kropp och huvud behöver.

När jag har tid i överflöd så är det inte alltid i synk med mina vänner, då kan de ha fullt upp, var och en på sitt håll. Livet kan vara så men en paus behöver inte vara slutet, riktiga vänner finns kvar.

Vänner att exempelvis ta en AW med nere på stan, vid ån, en ljuvligt varm sommarkväll i juli. Prata i timmar, dricka kall öl och äta en vällagad hamburgare, mer behöver inte jag.

Ordningen är återställd - vi ser

Igår var vi inställda på en dag med smatter mot rutan. En regnig dag, det var i alla fall vad som utlovats men även om det visserligen kom några försiktiga droppar så verkade regnet dragit förbi under natten.

Molnen sprack upp och solen tittade fram, det blev både varmt och skönt.

Istället för pusselbyggande inomhus vistades vi i trädgården (stundtals tillsammans med råbocken, vilken  checkade läget). Jag gav mig på syrenen och friserade den ordentligt. Allt på vår tomt har en tendens att växa så det knakar och bli både stort samt omfångsrikt, syrenen är/var inget undantag. Från fönstret i matrummet skymdes utsikten av en grön vägg.

Nu är ordningen återställd ... vi ser!

Mamma var är du?

                                             

Igår tillbringade jag en del tid i skogen, först en löptur på morgonen och  senare en promenad innan det var dags att förbereda kvällens middag

Under den andra rundan var planen att plocka med mig smultron, blåbär och hallon. Morgonens dofter hade avslöjat att det finns mogna hallon (och smultron samt blåbär har jag mumsat på).

Från stigen scannades växter och träd av. Jag konstaterade med en nick att där var X och där var Y. Helt ärligt så noterade jag ännu en gång att jag har rätt bra koll.

Plötsligt dök en "bekant" blomma upp men namnet kom inte automatiskt. Vad var det nu den heter? Ville ropa:

Mamma, var är du?

För hon hade vetat. Mamma som kunde alla träd, blommor, stenarter och för den delen även de flesta svampar. Mamma som lät oss pressa växter och göra små böcker när vi var små och vetgiriga. Det är hennes förtjänst att jag kan vad jag kan.

Den där växten i skogen måste googlas. Mamma kan inte längre svara, hon är i himlen. Kanske viskade hon svaret men just igår hörde jag inte. Kanske kommer blommans namn till mig i sömnen? Det visar sig.

Och ifall du undrar så kom jag hem med både hallon, blåbär och smultron. Kanske bakar jag en cheesecake och toppar med sommarbären, kanske inte? 

DÄR klev vi över mållinjen!

Check på 4000bitars pusslet! Igår la mannen de sista bitarna på plats och den världskarta som hängt med oss sedan mitten av mars visar upp hela sin prakt.

Gåvan var en present från Lejonkungen till sin pappa, en utmaning som visade sig innebära både en del klurande samt funderande innan vi över huvudtaget kunde starta bygget. Inget bord var stort nog ...

Med katter i huset (som av naturen är nyfikna och racear hej vilt, framför allt på natten så vågade vi inte lägga ut delarna hur som helst. Det gällde för oss att hitta en plats som var tillräckligt fredad men som ändå var lättillgänglig. Funderade länge på poolhuset men konstaterade att golvet inte är 100% plant, vilket det bör vara, så vi skippade den tanken.

Pusslet fick istället växa fram på golvet i vårt stora rum, för att sedan täckas med skivor (under natten samt alla de dagar då vi inte byggde) som inte gled då människor och/eller djur rörde sig i den delen av rummet.

Nu är vi dock klara!!! Heja mannen, han som pusslat när jag varit borta och sett till att vi tog oss hela vägen in i mål.

Är min tidsuppfattning skev?

 "Där är där man inte är. Här är där, där man äär."

Börjar med ett par meningar ur ett avsnitt ur en sång ifrån Fem myror är fler än fyra elefanter, tänker att den strofen passar min blogg idag.

För ungefär en månad sedan hängde jag med mina systrar, för två veckor sen med Astronauten plus flickvän och den senaste tiden har jag och mannen semestrat ihop. Lejonkungen är i norra Spanien och semestermoodet är påkopplat (för samtliga). Allt som hänt känns både nära och långt borta på samma gång.

Är min tidsuppfattning skev?

Tror inte det. Tiden har flugit iväg men ändå inte, som att äta tårtan och ha den kvar på samma gång. Förstår du hur och vad jag menar?

Egentligen existerar varken tankar framåt eller bakåt utan enbart NU. Jag sitter här, i soffan och skriver blogginlägg. Vänstra handen på Stanleys mage och den högra på tangentbordet, skapar en pekfingervals.

Allt bara "är" och jag befinner mig mitt i, en rätt skön känsla. Rofylld och grundande. Sammanfattningsvis har jag ingenting vettigt att skriva idag så för allas bästa avrundar jag. 

Önskar dig en skön söndag!

... när det inte fungerar blir det kaos

Igår ringde väckarklockorna tidigt hemma hos oss. Undertecknad hade lovat att skjutsa Lejonkungen och hans polare till Arlanda. Åtta dagars semester hägrade för "grabbarna" och hur trötta de än var så låg ett skimmer av förväntan över dem. Jag var lika trött men fick energi av semesterkänslan de spred omkring sig.

Släppte av dem och återvände hem till frukostbordet. Ett par timmar senare när jag hunnit med en löptur meddelade mannen att det var tur att grabbarna flög så tidigt. I nyheterna meddelades det att stora delar av Europa fått IT-problem, flygen stod stilla. En uppdatering av säkerhets- samt bokningsprogram hade misslyckats. Människor kom inte iväg och nya bokningar kunde inte genomföras.

Oj ... Teknik i all ära men när den inte fungerar så blir det kaos.  

Lejonkungen hann dock iväg och anlände till sin semesterdestination. Vi kan pusta ut och önskar boysen härliga dagar. Själva njuter vi av sol, vatten och trädgård. Är rätt nice att befinna sig hemma också 😍

Önskar dig en skön lördag!

Vad som inte gillas är de som ...

Det finns dagar när jag undrar om vi bor i ett litet hus, i ett litet villaområde nära skogen eller om vi bor mitt i naturen (men fortfarande i samma hus och med samma närliggande grannar)?

Hos oss hoppar råbocken till och flyger upp ur någon buske när vi kliver ut i trädgården ovetande om hans tupplur och passerar honom helt nära. Vi stör ... meddelar blicken när han stannar till ett par meter bort och tittar på oss. Råbocken får hållas, precis som alla småfåglar, katter, de grävlingar och räven som korsar tomten när vi sover. 

Vad som inte gillas är de som hittas döda i poolfiltret, alltså de något mindre djuren som simmat i poolen men inte klarat av vattnets rörelse mot breddavloppet. Döda och ibland levande grodor samt möss har fiskats upp och för något år sedan en stor (äcklig) råtta med väldiga gnagartänder.

Igår var det dags igen, för det där jag känner olust inför, att hitta ett dött djur i filtret, denna gång var det en fågel. Kanske en kolstrast? Möjligtvis en unge? Nu är den uppfiskad och begravd men det känns ändå sorgligt att fågeln skulle avsluta sitt liv i vårt poolfilter.

Jag ett ”problemet"?

Tänk dig en dag som blir fel men som trots allt avslutas helt okey. Igår hade jag en sådan. Planen att stiga upp, morgonlöpa, ta ett snabbdopp i poolen och sen chilla fram till dess att vi skulle åka till brorsans lantställe, allt sket sig redan vid frukosten och inget av vad undertecknad önskade blev av.

1. Det regnade ute - tog en promenad och skippade badet
2. Mannen kände sig orkeslös och hängig - bokade ny dag med brorsan

Tänkte om och beslöt att ta tåget in till Stockholm för att om möjligt besöka en äldre släkting på sjukhus. Visste att jag åkte på vinst och förlust, hade pratat med personalen på avdelningen i telefonen och de sa att jag kunde ringa när jag var på väg. Hittade en gammal karta och fick en utskriven vägbeskrivning av mannen men väl på G så gick jag efter minne samt huvud. Tänkte fel och kom fram för att sedan inse att undertecknad stod utanför fel sjukhus ...

Tur att jag har starka ben och bra ork, förlängde promenaden och hittade rätt. Avdelningen var låst så efter ett kort telefonsamtal blev jag insläppt. Hittade min person i korridoren och satte mig bredvid. Kunde överlämna det hen önskat (att jag skulle ta med) och sen fanns tid för prat.

Det blev rätt och det blev fel. Ingen besökstid ... vi satt i korridoren ... och VEM var jag egentligen (undrade vissa delar av den annars trevliga personalen)???

Kände vibbar att jag var/blev ett "problem" och fick ont i magen. Skulle bara lämna det jag ombetts att ta med. Ingen hade sagt något om besökstid under de samtal jag haft med personalen och DE hade släppt in mig ...

Bad om ursäkt ifall jag gjort fel ... även om hela ansvaret knappast var mitt. Kramade om släktingen och sa hejdå. Promenerade tillbaka till tåget och kände mig lika låg som de regntunga molnen ovanför.

Jag skulle hjälpa till, göra rätt och så blev det tydligt fel?! Trist. Mannen hämtade mig, åkte till sushirestaurangen, handlade och bjöd mig samt Lejonkungen på middag. Senare ringde släktingen och tackade för att jag kommit och för att hen fått det som efterfrågats. Något rätt gjorde jag trots allt.

När det strular men ändå ordnar sig

Tänkte att jag skulle testa att baka frallor av vår surdegsgrund. Plockade därför fram receptet jag fått av Astronautens kärlek samtidigt som undertecknad mindes alla moment hon visat. Köksvågen användes flitigt och sen handlade mycket om att passa tider, tillföra salt och pyttelite vatten.

40 minuters vila för degen ... 30 minuter = vända (degen) ett par gånger ... 30 minuter, vända igen ... 30 minuter, vända ett par gånger igen ... 30 minuter, de sista vändningarna. Bakduk på och ordentlig vila på flera timmar (över natten om du föredrar).

Passade på att arbeta i trädgården samt bada.

Samtidigt som middagen förbereddes beslöt jag att baka frallorna. Luftbubblorna i degen visade att den mådde bra men när jag tog en handfull så kändes den för tunn. Bullen flöt ut över bakplåtspapperet, så hade det inte sett ut i Göteborg när "I" bakade!

Hmn ...  

Huvudet arbetade på högvarv. Måste tänka om och det gjorde jag, förde tillbaka degen i bunken igen. Skrynklade ihop bakplåtspapperet, vecklade ut det och stoppade det i en avlång brödform sen hällde jag i all smet.

De 275° i ugnen verkade för mig i varmaste laget då frallorna var utbytta till formbröd, valde därför att sätta formen längst ner och hällde vatten i plåten under. Hur lång tid skulle jag grädda? Fick gå på magkänsla. Meddelade mannen att jag behövde skjuta från höften.

"Det är väl som vanligt då, du brukar ju aldrig följa recept!"

Sant. Brödet växte och när undertecknad antog att det var klart så togs det ut. Kanske borde jag låtet degen vila över natten? Kanske berodde konsistensen på någon miss trots att jag i det läget faktiskt följt instruktionerna? Kommer aldrig att få svar, det viktiga är att jag löste problemet och att vi kan äta nygräddat surdegsbröd!