Det är rätt coolt att sitta i min hänggunga på altanen med en stor kopp te och upptäcka att jag inte är ensam. Råbocken strövar genom vår trädgård, stannar upp och tittar på mig.
"Hej, hej!", säger jag.
Han fortsätter att se på mig med vackra rådjursögon, ett ögonblick eller två sen bestämmer han sig för att två är en för mycket och glider tyst över till grannen där han lägger sig att vila (de är bortresta).
"Hej då", viskar jag och följer rörelserna med blicken.
Att kunna uppleva detta, naturen och djuren, så nära och typ dagligen är häftigt. Som att bo ute i skogen eller långt ifrån större och tätare bebyggelse. Som att bo på landet.
Ändå lever vi i ett litet villaområde bestående av 19 småhus, där studentboenden är nära precis som hela campus. I mina ögon en idyll. Skulle inte vilja byta, jag trivs här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar