"Gör inte det du är bra på utan kämpa med det som nästintill känns omöjligt!"

Inom yogan finns det asanas (positioner) jag helst skulle vilja undvika att göra, det är naturligtvis de jag borde göra flest av. Ställningar som inte är naturliga för just mig.

Jag minns när jag  började med Bikram, hot yoga i 40gradig fuktig värme, hela kroppen blev sned när jag intog för mig ovana asanas. I några komprimerande övningar fick jag ingen luft och höll andan. Fel! Om kramp uppstår eller andningen inte fungerar är kroppen inte redo, ta det försiktigare och gå inte lika djupt in i övningen. Att stå ut med långsam utveckling är ett plus annars får du som jag även jobba med prestationstankar.

Idag klarar jag de asanas jag kämpade med då men ribban är höjd och nu jobbar jag med andra. En av mina riktiga prövningar är duvan, både den enkla och den dubbla. Jag har aldrig varit speciellt flexibel och utåtvriden i min höft, inte ens då jag dansade.

Jag ser triangeln innan kroppens fälls framåt med rak rygg (i den dubbla duvan). Det är med en känsla av hatkärlek jag utsätter mig för denna asana, för alla duvor. Målet är att bli mer öppen och få happy hips. I den dubbla duvan känns höftbenen, det strålar. Vikten att fokusera och andas är det enda som hjälper om jag ska stå ut att sitta tre djupa andetagen, haha.

Denna typ av asana är mer min grej, fast om jag ska välja en så blir det någon form av huvudstående, de är lekfulla och experimenterande.

Hej svejs!