Familjen är samlad och jag njuter! Har för första gången fått träffa vår äldre sons flickvän och det känns precis så bra som jag hoppats, för just detta är speciellt: att möta den han valt att ge sitt hjärta.
Tänk om jag mot förmodan inte gillat henne ...
Nu är det tack och lov så att jag oftast tycker om alla, till de eventuellt motbevisat mig, vilket händer ytterst sällan. Alla nya bekantskaper är oskrivna kort, det innebär spännande att lära känna.
Sonen har hintat om att jag och flickvännen kommer att klicka, det tog jag som en enormt kärleksfull komplimang. Det gick fort, hon har redan vunnit en plats i mitt hjärta och förhoppningsvis har hon okeyat mig.
Minns min egen pappas plumpa kommentarer när han (antagligen enormt stressat) försökte konversera min förste pojkvän vid middagsbordet. Nu bör alla veta att min älskade pappa alltid hade mål i munnen och svar på tal. Han kunde vara oberäknelig och använde humor som vapen. Ironi var han en mästare att bemästra.
Vid det tillfälle jag minns så blev pappa tyst. Jag är hans äldsta dotter och så här i efterhand tänker jag att han inte riktigt visste hur han skulle hantera situationen. Mamma var naturligt trevlig och brorsan gjorde sitt bästa för att killen skulle känna sig välkommen.
Min älskade pappa (som jag alltid beundrat) fick hjärnsläpp. Han pratade vid två tillfällen:
- "Du är fotbollsspelare, då har du taskiga knän ... akta så att jag inte sparkar dig."
- "Var så god, ta lite mer bäver."
Aldrig tidigare och aldrig efter det har jag hört och sett min pappa på det viset, han var helt lost. Om han hade ägt ett hagelgevär så hade han kunnat sjunga Magnus Ugglas Nu har pappa laddat bössan för att få den killen att fatta vinken.
Puss och kram till dig pappa i himlen!
Hälsa mamma, I love you guys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar