Det första som slog mig när jag promenerade ut i våren var att alla jag mötte alternativt passerade rökte!? Har antalet rökare ökat så markant eller handlade allt enbart om slumpen?
Jag lät funderingen sjunka in och fortsatte ned till ån. Solen gassade och vinden rufsade om mitt nytvättade hår så att lockarna dansade. På den långa gångbryggan undrade jag över om någon tussilago skulle lysa som en sol i backen ned mot vattnet?
Då möter jag en kvinna i branten ovanför mig och hinner fundera på om hon tagit sig ned via gångvägen ovanför eller om hon klättrat över staketet vid min sida? Säkert kommit uppifrån ... det är nog bara jag som klättrar och hoppar. Kvinnan mötte min blick och parerade samtidigt sin kropp för att slippa tappa balansen. Vi stannade båda och pratade lite. I hennes hand syntes små solar. Hon konstaterade att de är senare i år än i fjol. De hade slagit vad på hennes jobb och nu var hon ute på sin lunch för att hämta bevismaterial.
Jag fortsatte min promenad och tänkte att på hemvägen så skulle jag fota någon liten tussilago. De är finast där de står, i naturen. För mig räcker det med ett foto så att jag kan visa att jag sett spår av vår.
När jag nästan hunnit ända fram till den stora bron som under sommarhalvåret emellanåt stannar trafiken på grund av broöppning (när någon av de större båtarna glider mot öppnare vatten) så hände något.
Jag mötte en liten varelse, ett djur. På fem meters håll stod vi stilla och betraktade varandra. Morrhåren rörde sig och nosen vädrade. Uttern hade kommit springande efter bryggan närmast vattenlinjen och jag befann mig på gångvägen strax ovanför. Ett mäktigt och spännande möte.
Jag drog försiktigt fram min telefon för att fota trots att jag förstod redan innan att det var meningslöst. Uttern stod kvar och kikade på mig men orkade inte vänta på att jag både skulle låsa upp telefonen och sen klicka upp kamerasymbolen, den kilade vidare. Det gör ingenting, det häftiga är att jag vet vad jag såg!
Ett snabbt möte, frusna sekunder som pausade nuet och sen gick play igång igen. En liten utter! Uppfylld av mötet promenerade jag vidare.
På hemvägen fann jag några små tussilago men inga rökare, de hade antagligen återvänt in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar