Upp som en sol, ned som en pannkaka

Så var det dags för den intervju jag blivit kallad till. Jag skulle ta tåget till Stockholm och träffa rekryteraren där de har sitt showroom. För att inte stressa utan ha gott om tid beslöt jag att hoppa över morgon yogan samt meditationskursen, den egentiden kunde jag planera in när jag väl återvände och klev över vår tröskel hemma.

Jag åt frukost och hade plötsligt hur mycket tid som helst, för mycket tid ... jag fick stresspåslag utav lugnet och fick springa på toaletten. Mannen som är klok och inte litar på SJs punktlighet föreslog att jag skulle ta ett tidigare tåg än det jag tänkt, kunde vara bra med marginal.

"Okey då", tänkte jag och hoppade på tåget som precis skulle avgå. Letade reda på sittplats, förberedde mig, skrev ned stödord i mitt lilla block och visste att jag var redo. När jag väl klev ut på perrongen hade jag 40 minuter på mig att gå den sträcka som normalt sätt beräknas till 11. "Nåja", tänkte jag, "lite luft är aldrig fel."

Det blev en rundvandring i närmiljön och prick klockan nio öppnades dörren och jag välkomnades.
Intervjun gick hur bra som helst och jag förstod att jag gjorde ett gott intryck. Arbetet som jag varit halvt skeptiskt till innan men som jag lovat mig själv att vara helt öppen för under detta möte verkade plötsligt högintressant. När vi avrundade intervjun och jag fick veta att svar skulle ges så snart som möjligt så kunde jag se mig själv tacka ja till tjänsten.

Jag återvände hem med en bra magkänsla och tog itu med en lång attgöralista. Så ringde telefonen när jag stod och packade mina varor i kassan på ICA. Tanken när jag svarade var att säga som det var och fråga om jag kunde ringa tillbaka. Det var rekryteraren. Hon meddelade att hon hittat en ännu lämpligare kandidat till jobbet än jag, en person med större erfarenhet. Den vänliga människan öste beröm över mig och sa att vårt möte varit trevligt och att jag gjort en väldigt bra intervju men ...

Vad snopen jag blev, jobbet kändes som mitt men jag förstår. Vi pratar någon minut och hon önskar mig stort lycka till.

"Jaha", tänker jag "då var det väl inte meningen då ... mitt drömjobb finns runt hörnet och väntar."