Det tog 10 dygn

Familjen är återsamlad!!! Med det menar jag: alla katter inomhus 😜

Det tog tio dygn för Stanley innan han klev innanför tröskeln (och mannens hemmagjorda fälla stängde fönstret bakom ryggen på honom). Visserligen hade han varit in i sovrummet och vänt (under natten när vi sov) för att äta godis och torrfoder, det enda som avslöjade honom var de försvunna matbitarna. Varje natt har jag sovit med ett band i handen/under kudden för att lätt kunna dra igen altandörren men i slumrande tillstånd så missas lätt ljudlösa kattassar ...

Audrey hjälpte oss, hon satt i fönstret och jamade efter sin kompis. Stanley hörde och ställde sig på utsidan. De buffade huvudena mot fönstret som hälsning, det starka bandet mellan dem var och är uppenbart. Så försvann Audrey och Stanley upptäckte godisbitarna ...

Den här gången var det som att vi behövde bestämma åt S, han både ville komma in och inte. Tio dagar utan ordentlig mat sätter sina spår och dessutom märkte vi att han kände sig ensam och lite övergiven.

Väl inne sög han i sig alla smekningar och kramar (från oss) och återförenades senare med Audrey. Under gårdagen gjorde de allt tillsammans. Det häftiga är att Audrey tillåter mer beröring från oss, det är som om hon vill få samma kärlekmys som  Stanley och stålsätter sig därför. Hon ligger kvar och tittar så vi inte gör skillnad samtidigt som hon verkligen anstränger sig för att våga ta emot.

Känns underbart att kunna slappna av helt på kvällen, att veta att pälsklingarna är inne och att vi lugnt kan somna. Samma sak gäller för Stanley och Audrey, de kan också vila på ett helt annat sätt än när de vistats ute. Win win för samtliga inblandade.