Igår öppnade plötsligt himlen sig och det värsta regnet denna sommar checkade in. Blåsten tog i och kastvindar svepte över trädgården, på håll kunde vi dessutom höra åskan.
Mannen som var observant hade innan dropparna föll tätare hunnit plocka bort både dynor samt släppa ner sidorna på soltaket på altanen (under tiden som jag var mitt uppe i middagsförberedelserna) när han insåg att vårt halvfärdiga uteförråd behövde ses över. Eftersom taket ännu inte är på plats har vi täckt bygget med en stor presenning, frågan var då: hur klarade den regnet?
En minut senare ringde min telefon och det var mannen: "Jag behöver hjälp!"
"Jag kommer", svarade jag och stoppade fötterna i stövlarna. Regnet vräkte ner och under de sekunder som det tog mig att ta mig till förrådet så hann undertecknad bli dyngsur. Mitt inne i uthuset stod mannen med händerna ovanför huvudet. Han lyfte presenningen där vattenmassor samlats.
"Hjälp mig att knuffa vattnet över kanten", sa mannen och vi försökte med gemensamma krafter förflytta den stora bulan. Gick så där, kom halvvägs innan fördämningen brast och en kraftig dusch blötte ner allt runt omkring oss.
Det obehandlade golvet ... Shit!!! Plasten som täckte golvet, skyddade enbart delvis ... inte bra. Jag rusade in igen, hämtade stora handdukar, skurhink och mopp. Bort med plasten. Skura, torka och torka igen. Vi fixade presseningen och drog den på plats samtidigt som åskskuren lättade. Förhoppningsvis klarade vi förrådet.
Vad vi dock insåg är att taket har hög prioritet, det måste på plats så snart som möjligt, helst nyss, speciellt som prognoser förutser stora mängder nederbörd till helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar