En öppnad dörr och två katter ut. Så kom det regn som naturen och växterna längtat efter under ett par veckor. Resultat minst en katt under altanen.
Vi öppnade "Tigers glugg" (ett källarfönster) och hade samtidigt sovrumsdörren på glänt allt för att våra pälsklingar skulle kunna ta sig in om de så önskade. Att samma dörr aldrig planerades att stängas var underförstått då katterna gav sig ut på äventyr.
Stanley tryckte under altanen, emellanåt visade han sig och vi kunde prata med honom men inte mer än så. När regnet upphörde gled han ut, inte in, för att gå på upptäcksfärd. Att det var varmt och torrt inne brydde han sig inte om.
Vår hankatt är rädd och försiktig, inte på det sätt som Audrey som drivs av nyfikenhet. Lilla A iakttar och testar, hon fattar snabbt och är smart, den snälla kompisen däremot flyr hellre än möter det som är läskigt, vilket kan bli ett problem om han är ute. Tar rädslan över så ökar flyktbeteendet och i värsta fall glömmer han bort sin trygga bas, sitt hem.
Vi sov med öppen dörr till ljuden av grannens tonåring som hade FF och party. Moppar som varvade sina motorer och tjejer som skrek till långt in på småtimmarna, erkänner att det inte blev många timmars vila.
Audrey kom in efter midnatt, av sig själv. Det är tydligt att hon vet var hon bor då detta är andra gången denna sommar som hon kommer hem utan att vi lockat med mat alternativt lurat in henne. Bra gjort A!
Stanley däremot såg vi inte skymten av under hela lördagen. Kanske låg han och sov på ett bra ställe (efter nattens äventyr) eller så hade han lämnat vår tomt?
Jag är inte orolig (inte än) utan tror fortfarande att han kommer att komma hem. Hoppas innerligt att min intuition stämmer. Mannen däremot får svårt att sova när någon i familjen är ute och ränner på natten.
I skrivande stund är lilla A inne men hennes bästis fortfarande ute. Känns så där ...
Fortsättning följer ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar