Så är jag/vi igång igen med arbete och vardag. Att försöka somna i tid kvällen innan är inte alltid lätt. Du vet att klockan kommer att ringa tidigt men kroppen är inte trött och inte heller huvudet så tankarna snurrar och då blir det ännu svårare att landa i det avslappnade tillstånd som bjuder in John Blund.
Jag somnade till slut och vaknade minuterna innan väckningen skulle ske. Lagom ringrostig mötte jag upp mina kollegor som kände sig ungefär som undertecknad, halvt frånvarande/halvt närvarande. Skulle vi komma ihåg alla moment, minnas det som är nödvändigt och viktigt?
.JPG)
Svar: både ja och nej ...
Nästa svar: "det du inte har i huvudet får du ha i benen"
Missade koder och det är inte bra men efter lite hjälp med våra överordnade så löste sig problemet på bästa sätt. Kanske är det bra att trampa lagom mycket i klaveret den första veckan? Eller inte? Vem vet. Så länge allt reds ut så samlar jag/vi nya erfarenheter och kunskaper. För egen del så innebär misstagen en väg framåt, de upprepas ytterst sällan eller förhoppningsvis aldrig mer.
Hemma lyser Stanley återigen med sin frånvaro. Katterna fick gå ut i fredags, han tog täten och vi har inte sett honom sedan i lördags morse ...
Audrey kommer och går. Hon äter och sover inne. På morgonen är det okey att kila ut men på kvällen säger matte och husse nej. Vad hennes bästis sysslar med eller var han är har ingen av oss en aning om? Nu hoppas vi att Mr Stanley får lust att komma hem igen ... gärna snart och helst igår. 😜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar