Igår arbetade jag i butiken, hade någon dag innan fått veta att den personalingång som vi normalt använder inte var möjlig att glida in genom, istället skulle jag ta vägen genom parkeringsgaraget. En sträcka som undertecknad aldrig behöver använda eftersom butiken inte längre har söndagsöppet.
Hur skulle det gå? Mindes ett tillfälle när jag behövt den tydliga vägbeskrivning som min chef skickade, den gången snurrade jag till det men mer om det längre ner ...
En lördag med ihållande regn, det innebar att mannen skjutsade in mig och undertecknad missade den sköna promenaden. Surt, speciellt då jag inte kunnat träna i veckan (på grund av mycket arbete) men om du känner mig så hittar jag på nya lösningar när livet bjuder på motstånd.
Regnet betydde att kunderna uteblev, under hela dagen kom en handfull personer in och de var enbart intresserade av rea, vilken plockades bort. Mina arbetsuppgifter klarades snabbt av och därefter beslöt jag att promenera inne i butiken, fram och tillbaka typ som professor Baltazar, i det tecknade barnprogrammet från 70-talet. 30 minuters rörelse sen stillhet lika länge och därav 30 nya minuter av gång ... så höll jag på med paus för lunch. Landade på över 11 000 steg.
Regnet upphörde och mannen slapp hämta mig vilket innebar att det blev promenad hem så när jag klev in genom dörren (hemma) visade mobilen 20 000 steg. Så där ja! Vad som dock var mindre skönt var raggsockorna i stövlarna (måste ha det för att fylla ut då mina fötter är något för små och risken för skavsår stor) ... i 22° fuktig värme.
Nu bjuder jag på ett blogginlägg från januari 2016 som handlar om vägen genom parkeringsgaraget:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar