Bara så där efter lunch så öppnades dörren och vi ropade på Stanley och Audrey, sa att de fick gå ut ... om de ville?
Lilla fröken kom först och tittade förvånat på mig, sen trippade hon ut. Efter en stund kom Mr Cat eller Stan the man som undertecknad emellanåt kallar honom. Försiktigt stack han fram huvudet och sen ljudlöst smygande närmade han sig altandörren. Nosade på varje centimeter innan han slutligen passerade mig på trallen nere i gropen.
Audrey väntade högst upp i trappan och senare på muren. Nosade och tog in sommarens alla lukter. Plötsligt var S förbi henne, uppe på altanen och sen borta.
Jag gjorde i ordning en kopp kaffe, tog med den ut och satte mig i min gunga. Lilla A utforskade tomten medan vår hankatt lyste med sin frånvaro.
Så kom mannen och började leka med A, kastade äpplen som rullade över gräset vilka hon nyfiket sprang efter. Ingen Stanley ...
Vi åkte iväg för att handla och fixa några ärenden, under tiden kom regnet. Väl hemma kunde vi se Stanley under altanen, det ställe som lockar alla kvarterets katter. Utrymmet är stort (eftersom vår altan är stor) och erbjuder skydd från väta. Vår hankatt tyckte att han låg bra där och hade alls ingen lust att komma ut.
(Ser du svanstippen?)
Nu var lilla A borta. Kanske befann hon sig under altanen tillsammans med sin bästis? Kanske inte? Troligtvis kommer våra katter att hålla sig borta så länge det regnar, därför planerade jag tidigt att sova med öppen sovrums(altan)dörr.
Denna sommar väljer jag och mannen att tro på tilliten och att katterna kommer in när de är hungriga eller vill vila ostörda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar