Friskt vågat - hälften vunnet

Såg en film på sociala medier om en liten tjej som tränade sig att jämfota hoppa upp på en box. Tänk dig att flickan är fyra år och boxen på tok för hög för henne. Målet var tydligt och hennes vilja att lyckas enormt stark. Flickan hoppade och missade, hoppade igen och missade. Pallen flög och tjejen ramlade baklänges. Hon slog sig. 

Inte för en sekund tvekade hon. Fem hopp, tio hopp. Plötsligt var hon nästan uppe. Så ramlade hon igen, hårdare. Hennes pappa kom fram, pratade instruerande med henne och backade sen undan. Under det som upplevdes som flera minuter stod sen den lilla, lilla tjejen och laddade, precis som en elitidrottsman/kvinna. Så hoppade hon och lyckades!

Säg att det var efter tjugonde hoppet. Pappan jublade, pussade och kramade om dottern. Tjejen strålade och skrek ut sin lycka. Wow!

Tror att jag gett upp efter femte gången (av misslyckade hopp). 

Flickan i filmen fick ta så mycket stryk men hon gav aldrig upp. Envis som få så visste hon ... vad hon önskade mest av allt, att nå sitt mål och till slut landade fötterna uppe på boxen. Flickan stod kvar.

Tänk om jag (oftare) kunde frambringa denna envishet och den kraft som finns i att aldrig ge upp. Att fortsätta kämpa oavsett hinder och motgångar.

Är grymt imponerad över den lilla tjejen och hennes stöttande och coachande pappa. Friskt vågat - hälften vunnet som det sägs i det gamla ordspråket.