... ett kaos av kladd

Igår var det dags för nytt bak hemma hos oss, eftersom mannen arbetade och jag hade mer tid så beslöt undertecknad att baka "mannens bröd", alltså inte hans eget utan det recept han hittat och ville prova. En stor sats, det skulle bli fyra limpor och innehöll mer mjöl än jag någonsin måttat upp inför ett bak tidigare.

Bra tänkte vi, det räcker länge.

Plockade fram den största degbunke vi äger och blandade ihop alla ingredienser. Knåda ihop en kladdig deg? 

Allt gick bra men storleken på satsen knölade till det. Jag är "modell mindre" och degen kändes enorm, fanns dock inget att göra åt det där och då annat än fortsätta. Rodde iland projektet och pustade ut. 

Under bakduk fick degen jäsa till sig och som du förstår så blev den ännu större. Trots att jag mjölat bordsskivan ordentligt så fastnade kladdet överallt, på mina händer, kvar i bunken och på bordet. Det sa bokstavligen slurp om mjölet som försvann in i degen utan att göra den nämnvärt fastare.

Behövde mer mjöl men påsen var stängd, mannen okontaktbar och jag kladdig. Visste att det inte var någon idé att försöka tvätta händerna då det skulle ta lång tid att få bort allt, valde istället att öppna påsen och lämna efter mig ett kaos av kladd ...

Kändes som degen utmanade mig innan den slutligen gav med sig och lät sig formas till limpor. När de vilade för ytterligare jäsning (och senare gräddning) så var det dags för disk och städ. Nu är kladdet borta och vi fyra limpor rikare.