Emellanåt kliver allvaret in i livet och jag måste förhålla mig till det. Ilska, sorg och uppgivenhet kan vara känslor som knackar på, så var det för några år sedan. Den här historien började med ett brev och slutade med en telefonkonferens.
Viktiga frågor att ta ställning till och andra människor att komma överens med för att hitta en strategi och ett gemensamt tänk. Så vad gör man när en fråga känns "tung"?
Fick ett alldeles utmärkt tips av en god vän, något som lättade upp och gav mig massor av positiv energi. Jag bjöd in min lekfulla sida.
Inför mötet bytte jag om, klädde mig strikt i skjorta (var hittade jag den???), kavaj, byxor och högklackade skor. Satte upp det lockiga håret i en stram knut och kände mig affärsmässigt redo, gick in i en roll.
Att leka är underbart! Det ger styrka och kraft och passar just min personlighet. Mannen log snett och sa att han inte alls kände igen min stil men fattade vinken.
"Var har du kontoret?"
"I köket", svarade jag och bredde ut anteckningsblock, iPad, brev och annat som kunde tänkas hjälpa mig under det stundande mötet.
Egentligen behövde jag inte gardera mig på detta vis. Telefonkonferensen var allt igenom fredlig och konstruktiv (vilket jag visste innan) men på något sätt ville jag markera allvaret för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar