Härom kvällen hade jag min första klass i den nyskapade intensivkursen i aerial yin/stretch. I stort sätt fullbokat och med flera elever som inte pratar svenska, dessutom undrade läraren som undervisat i hoop (tänk dig en stor tung rockring som du fäster i taket) om hon fick stanna kvar och testa.
Hur gick det, undrar du kanske?
Jo tack, börjar vänja mig vid att just dessa klasser (aerial yoga med flera) undervisas på engelska. Det går riktigt bra även om jag helst skulle vilja använda mitt modersmål där det är enklare att brodera ut texten med lager av nyanser. Nåja, det viktigaste är att vi alla förstår varandra och det gör vi.
Eftersom eleverna är helt nya och många inte har någon förkunskap alls så vet de inte riktigt vad de ska förvänta sig. För mig gäller det att förklara syfte samt mål med både ord och kropp. De undrar också över vad som skiljer just denna kurs från andra aerial varianter och då fungerar samma lösning som ovan, prata och demonstrera.
Vad det tyckte?
Tja, de såg nöjda ut och tackade. De vet att kursen erbjuder olika typer av klasser vilket betyder att de kommer att få en större förståelse för hur gungan kan användas (högt och lågt, stående/sittande/liggande samt inuti/utanpå) och hur det är möjligt att hitta in i känslan när kroppen landar i längre yin/stretch positioner.
Sammanfattning: en okey start.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar