"Ta av dig skorna, ta av dig skorna! ..."

Precis så kändes det för mig igår kväll. Jag hade gått i converseliknande skor och ungefär en timme innan det var dags för mig att knalla hem så kom de första signalerna. Mina fötter som knappt vilat på hela dagen ville lufta sig. De skrek efter att få möjlighet att spreta med tårna. Ville inte ta ett steg till.

Fötterna var ordentligt trötta, kände sig instängda och ihoptryckta, hotade med att vägra röra sig, att inte ta ytterligare ett steg. Det var då jag mindes Povel Ramel och Beppe Wolgers fyndiga text:

"Varje gång du tar av dig skorna

så medge att det känns skönt.

Det betyder att apan i dig har än en framgång rönt.

Uh! Fantastiskt! ..."

Lyssnade jag? Nej. Massor att avsluta och arbetsdagen närmade ju sig sin ände. Fötterna bet ihop och lär mig arbeta klart. 

På väg ifrån butiken så ömmade fötterna och jag insåg att vad jag verkligen behövde göra så fort som möjligt var att ta av mig skorna!

Men istället för att gå hem så vandrade jag till affären. Bad mina stackars hårt arbetande fötter att orka lite till. Lovade massage. Handlingen skulle gå fort och snart, snart så skulle vi låsa upp lägenhetsdörren och DÅ!

Nu var det jag som bet ihop, ville skynda, skynda så att jag fick ta av de j-la skorna ... Så ett steg i taget, fokus på inköpslistan, betala och sen ta mig den korta vägen hem. Uppför trapporna, alla 66 steg, låsa upp dörren och ...

"Uh! Fantastiskt!"

Kram