Har aldrig haft så mycket träningsvärk efter yogaklasser som jag haft de senaste två veckorna ...
Ont på ett skönt sätt, om du förstår vad jag menar. Muskler som jag inte reflekterat över har gjort sig hörda.
Denna höst har jag utvecklats en hel del i min yoga. Relation lärare - elev är orsaken, jag mår bra av att få konstruktiv kritik. Eftersom jag vill nå så långt som just jag kan så tackar jag ödmjukast för alla tips och justeringar.
Plötsligt förstår min kropp, den hittar lättare in i varje asana samtidigt som jag delvis behöver lära om och sen träna, träna, träna.
I veckan när jag var på en klass så gick vi upp i skulderstående. Min mysiga lärare gick runt och justerade oss, när hon kom till mig tog hon tag i mina ben och drog dem uppåt. Jag hade en långärmad funktionströja och upplevde att den gled något på min matta. När G lämnat mig så kände jag mig sned, visste inte om jag var det?
Stod kvar, andades och kände mig som sagt lite som lutande tornet i Pisa. När vi gick ur posen var jag tvungen att fråga:
"Jag kände mig väldigt sned, var jag det?"
"Haha du är ju för söt! Ja, kolla du ligger nästan utanför mattan!"
"Men var kroppen sned?"
"Nej ... bara i förhållande till mattan!"
Förstår hur mycket jag har att lära men känner samtidigt att jag är på väg. Mina kroppsliga svagheter i vissa asanas går att träna upp och i andra ligger jag i framkant. Så länge jag får vägledning så utvecklas jag.
Mina höfter är både öppna och tighta på samma gång!? Däremot behöver jag arbeta med den parallella känslan. Min överrörlighet har gjort att jag kommit in i asanas som jag inte varit riktigt redo för, det betyder att jag inte kunnat utföra dessa på ett "rätt" och säkert sätt. Men nu börjar jag förstå hur kroppen ska arbeta, vad den ska ströva mot nu är det hårt arbete som väntar. Ett steg i taget. Tålamod!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar