Eftersom jag lekte trädgårdsmästare hela dagen igår och bland annat klippte fram vår krusbärsbuske så bjuder jag på ett blogginlägg för exakt ett år sedan, augusti 2019. Håll tillgodo.
Mannen hade bilen och meddelade att han borde hinna hem ifall jag ångrade mig. Men varför skulle jag göra det? En timmes egentid är guld värd!
Så lagom till det var dags att ge sig iväg tittade jag ut genom fönstret och kände instinktivt att jag nog trots allt ville ångra mig. Messade mannen och när jag därefter la telefonen ifrån mig kom spöregnet! Det skulle inte regna ... i alla fall inte denna förmiddag. Men vad brydde sig vädret om det?
Jag tog bilen och kände mig tacksam över att ha sluppit bli överraskad halvvägs in till stan. Torr och glad kunde jag möta mina lunchyogisar.
Behövde heller inte fundera över om jag skulle ta bussen hem eller om mannen kunde tänka sig att hämta? Dessutom slapp jag släpa på min lunch, den kunde dagen till ära ätas hemma i lugn och ro.
Så även baksidor har guldstjärnor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar