Emellanåt är det spännande hur något som blir "fel" ändå fungerar felfritt ...
I förrgår höll jag en yogaklass, den vinyasa jag planerat för denna vecka och som är lika oavsett vilken studio jag undervisar på. Eller "lika" de blir de aldrig eftersom eleverna inte är desamma och inte heller gruppdynamiken. Nå väl måndagsklassen flöt, vi flödade tillsammans och allt kändes bra.
Igår i den tidiga morgontimmen bjöd jag på samma klass, vilken även filmades för de som inte kan vara på plats. Själv kände jag mig balanserad och förberedd och var glad att servera något som skulle låta var och en väcka sin kropp på ett mjukt och följsamt sätt. Kameran slogs på och vi började.
Under den sista kvarten slog det mig att jag missat en sekvens, den som för mig är lekfullt nyskapande. Oops! Hur kunde det vara möjligt? Inte att missa, det händer att jag tappar bort en liten del men det är aldrig något som eleverna märker eller som i det stora hela påverkar helheten negativt.
Att plocka upp sekvensen och binda in den i klassen skulle blivit fel, den vägen hade vi redan passerat och att vända om skulle störa målgången. Så jag valde att "välja bort" och lät mina elever landa i skön avslutning istället.
Hur kunde jag glömma?
Nu är frågan om jag ska skapa en helt ny klass och låta den bortglömda sekvensen bli en del av den. Eller så släpper jag frågan? Faktum är att en studio blev utan, de andra har fått eller kommer att få originalversionen. Shit happens och faktiskt så saknade ingen på plats det de inte visste att de missade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar