Kraschlandning

Med en trött och seg kropp beslöt jag mig för att väcka den snällt. Ta en löprunda utan upp- eller nedförsbackar. Minimera rötter och stenar och se till att stigen var tillräckligt bred så att det skulle vara lätt att passera eventuella huggormar. 

Ja, ifall du undrar så slingrade sig en orm strax framför mig tidigare i veckan på ett ställe i skogen där vegetationen var tätare och stigen väldigt smal ...

I lugnt tempo gav jag mig iväg och klappade mig själv på axeln för att undertecknad emellanåt är sååå klok. Kroppen vaknade lite till och jag njöt, även om tröttheten låg över mig. Så plötsligt sparkade jag i en rot och insåg att den här gången kommer jag att falla ... på riktigt!

Såg mig själv lätta från marken, göra en bågformad flygtur och sen närma mig stigen (med skallen först). Parerade situationen genom att hålla upp bröst och huvud, sätta i handflatorna och böja armarna. Höger knä gled framåt i den korta glidande landningen. Så snabbt upp på fötterna igen. Borstade bort barr från händer och knä och fortsatte hemåt. Konstaterade att jag klarat mig oförskämt bra. Hade inte ont någonstans.

Så blev det dags att duscha. Det högra ringfingret gnällde när jag böjde det för att greppa mitt linne. Och höger handflata surade. För att hjälpa mig själv och handen tejpade jag finger samt satte på ett handledsskydd (för vila). Kanske gjorde dessa nytta, kanske inte? Tror mest på det senare.

Konstaterade ännu en gång att jag hade tur i oturen. Tack!