På mina och mannens händer syns sår, några efter mindre eller större stickor andra mer liknar klösmärken.
Att gallra ur och klippa ner är inget vi gör oskadda. Vi blir bokstavligt talat överfallna av den enorma rosen som vakar över vinbärsbuskarna. Den otämjda härskarinnan som kväver allt i sin väg så hon själv kan växa sig ännu vildare och större.
Spegel, spegel på väggen där ... säg vem som vackrast i landet är?
Lite känns det som att brottas med Snövits styvmoder den onda drottningen vilken inte tål att någon annan får minsta uppmärksamhet eller bekräftelse.
Visst är hon vacker, ståtlig och magnifik, på sitt sätt, rosen MEN i min värld så är alla värda lika mycket och ingen får trampa på någon annan!
Rosen får leva men behöver backa, lämna utrymme och plats för de som nästan kvävts och kastat in handduken. Hemma hos oss arbetar vi för jämlikhet vilket just nu betyder allians med sågar, sekatörer och toppsax/trädsekatör för att hjälpa de svagare att hjälpa sig själva.
Men ostraffat ... nej. Taggarna greppar tag i oss, i kläderna, håret och händerna. Rispar och biter. Lämnar taggar i gåva och skrattar skadeglatt när vi fastnar. Men skam den som ger sig, vi ger inte upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar