Det finns olika typer av utmaningar. Det som får dig att hamna utanför bekvämlighetszonen är kanske inte alls samma saker eller situationer som jag upplever pulshöjande. Rätt coolt. Fördelen med detta är att vi kan hjälpa och stötta varandra för att just våga.
En av mina läxor och uppgifter denna veckan är att skriva ihop en klassplan för den aerialkurs som startar senare i september. Ett möte är bokat för handledning och genomgång av mitt material. Detta varken stressar eller triggar mig, däremot kräves engagemang, egentid i gungan och planering.
Vad som är min utmaning är att allt ska göras på engelska. Jag har inga problem att gå på klasser som hålls på detta språk, anledningen är istället att jag inte hittar orden lika snabbt och lätt som på mitt modersmål.
Självklart handlar mycket om rutin och vana, egentligen 99% så det är bara att ta tjuren vid hornen och sätta igång. Och faktiskt upptäckte jag att det är lättare än vad jag inbillat mig!
Min kollega ser inte engelska språket som hinder, hon är istället mer nojig över själva sekvenseringen, hur hon ska sätta ihop klassen så att en helhet bildas av många olika pusselbitar.
För oss båda är det guld värt att få handledning av vår gruppledare, chans till diskussion och schysst konstruktiv kritik. Jag känner mig helt trygg och vet att vi alla i slutänden kommer att göra ett grymt bra arbete. Tillsammans är bättre än ensam, åtminstone i detta fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar