Det är de små, små stunderna av guldkorn som gör skillnad, som får solen att skina extra skönt och stjärnorna på himlen att glittra ovanligt vackert.
- Att bli väckt av en mjuk tass, i en försiktig smekning.
- Känna en liten, liten kropp (knappt märkbar) stryka sig mot benet
- Kontakten som uppstår i leken
- Svaren vilka inte är jamningar men ändå tydlig kommunikation
- Att få smeka och klappa Stanley
Även om tunga steg, plötsliga rörelser och för mycket ljud fortfarande skrämmer så är Audrey och Stanley mer intresserade av oss än tidigare, framför allt när enbart jag och mannen är hemma. De sover ofta helt öppet på en soffa, vår säng eller de kuddar vi placerat vid sovrummets altandörr. Stanley hakar på leken och vågar ta för sig mer och de sista morgnarna hoppar även han upp i min säng och kollar om jag är vaken.
Inget mer tvättande av sängkläder, i alla fall inte sedan det otippade tillfället i början av veckan. Här vågar jag inte ropa hej ännu men är glad för varje dag som går. En dag i taget.
Ännu tillåter inte Audrey beröring, hon får men inte vi. Fast emellanåt testar jag och mannen om hon ändrat sig och när hon hoppar upp i min säng på morgonen så sträcker jag alltid ut min hand. För att få sova vidare så är denna typ av hot perfekt. Hon nosar och backar. Min magkänsla viskar att en morgon kommer hon att okeya beröring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar