Två veckor av frid och sen rakt ner i det svarta hålet

 

En återkommande fråga knackar på, igen och igen. Varför?

Helt ärligt förstår jag ingenting och det gör mig ännu mer undrande. Av vilken anledning hamnade vi plötsligt tillbaka på noll?

Ja, det är vår prinsessa, den sötaste av varelser som återigen kissat i min säng. Denna gång märkte jag inget. Vet ärligt talat inte ens om jag låg i sängen? Har inte hört något krafsande och inte heller varit utsatt för busattacker.

Det jag förstår är att något gått fel. Kan vara en protest men för vad???

Jag köper inte veterinärens tanke att Audrey kan ha urinvägsinfektion eftersom hon sköter sina lådbesök exemplariskt, förutom just när hon väljer att skvätta i min säng.

Varför är jag den utvalda? 

Kan inte fråga, vilket jag visserligen gör ändå men får inga svar. Kan inte bli arg eller på annat sätt markera eftersom det beteendet enbart skulle skrämma och Audrey undra varför jag plötsligt förvandlas till ett monster.

Två veckor av perfekt beteende från Audrey har gjort att jag vågat slappna av. Hon har korta stunder legat mellan mina ben och vilat en stund på morgontimmarna och allt har varit harmoniskt. Men så igår åkte jag rutchkana ner i ovisshålet med det stora VARFÖR?

Tvätta, torka och bädda rent. Inga konsekvenser. Hoppet lever att vi trots allt går åt rätt håll, att känslan av trygghet för alla parter långsamt växer och tar över.