Borta bra men hemma bäst! Alltid. Att svänga upp på infarten och kunna notera hur lite det syntes att Lejonkungen haft kompisar över, varje dag/kväll (när vi varit borta) är en fin känsla. Den att sonen verkligen ansträngt sig att återställa hus och tomt i samma skick som det var när vi åkte, det är kärlek.
Äntligen kunde jag hänga vid poolen! Stekhet sol och svalkande bad fick mig att landa hemma.
Stanley och Audrey hittade vi i sovrummet på sina golvkuddar samt i korgen jag lägger mina kläder. Stanley lät sig klappas och smekas men sen kröp han in under en av våra vita soffor. Ett tydligt markerande att de sista dagarna varit stressande för honom. Unga män som stojar och rör sig in och ut ur huset är något Stanley tycker mindre om.
Lejonkungen beskrev redan i torsdags hur han i panik letat i 40 minuter efter vår hankatt och inte tyckte sig hitta honom. Trodde att Stanley blivit rädd och smitit ut. Två gånger hade Lejonkungen tittat under vår vita soffa i källaren och först den tredje gången öppnade hankatten ögonen och då såg sonen honom. För när det gäller Stanley så är det precis som i tecknade filmer, du ser enbart ögonen om de är mörkt.
Egentligen ganska ironiskt att vi valde att tillaga stora och goda räkmackor, det borde vi väl ätit i Göteborg? Nu blev det inte så och katterna uppskattade gesten och tackade för resterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar