Förra veckan pratade vi om det och igår hände "det" på riktigt, jag kom till studion med fel nyckel. Klockan var 06:15 och jag var extra tidig men inte så tidig att det kändes värt att gå tillbaka till den parkerade bilen, köra hem, hämta nyckel, eventuellt hamna i morgonrusningstrafik för att kanske komma inspringande med andan i halsen och rejäl puls,
Nä ... valde att stanna. Promenerade för att hålla värmen. Stannade vid en lekpark och åt frukostmatsäcken samt satte i mina linser (utan spegel). Promenerade lite till.
Det fanns ingenting annat än acceptens till situationen jag försatt mig själv i. Att ta fel nyckelknippa kan inträffa och igår gjorde det det (för första gången). Shit happens, det handlar snarare om hur vi väljer att reagera på "problem".
Jag visste att mina yogisar skulle dyka upp, förr eller senare. Visste också att studions osteopat skulle infinna sig innan klassen startade. De fick vara mina livlinor och anledningen till att jag inte åkte hem.
Egentligen gick det alls ingen nöd på mig, i alla fall inte till att börja med. Sen insåg jag att behovet av toalett knackade på allt ihärdigare. Jag hade nämligen hoppat över det momentet ...
Så jag visualiserade de elever jag brukar ha på morgonklassen och önskade att det väldigt snart skulle dyka upp, vilket de gjorde (allihop samtidigt) tio minuter innan klassen skulle börja. Jag fick glida in på någon annans tag och så var allt som det brukar vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar