söndag 5 september 2021

Blodvite och fokus men ingen panikkänsla

Så här i efterhand kan jag berätta att framför allt benen känns lite skakiga, eller kanske inte skakiga men välanvända. Jag har precis mellanlandat hemma efter den höghöjdsbana som skulle testats. Oj sååå kul!

Hade ingen aning om hur jag skulle reagera när jag väl klättrat upp och sammanfattningsvis så kan jag konstatera att det läskiga pirret uteblev, med andra ord gick det bättre än förväntat men så bra som önskat.

Innan vår grupp fick starta guidades ett gäng yngre killar, gissningsvis i tio års åldern. De "dog" flera gånger om, ungefär vid varje nytt hinder och några av mina kollegor var mindre glada över den typen av "peppning". Sköna kids som sätter ord på de känslor som dyker upp men aldrig funderar på att ge upp, utom en som fastnade när han skulle ta "hissen" ner eller "hoppet över kanten". Modet svek, trots polarnas pepp. Den ansvarige fick klättra upp och på plats flera meter upp instruera killen så att han till slut vågade.

Med hjälmar och ordentligt säkrade började vi på mellanhöjden, fyra-sju meter över marken, detta för att genomföra ziplinen på lämplig höjd. Testa linbanorna vilka var tre till antalet. Därefter ville typ alla upp på högsta höjden (enligt en vän 7-14 meter) och jag som tyckte den lägre var okey hängde på. Hakade dock på utan att fundera så mycket.

Spindelnät, balansgång, linbanor, hängbroar, stockar, ankare och annat väntade. Jag lyckades vid ett tillfälle klämma fast huden på den ena fingertoppen och när jag kom loss så blödde jag ordentligt. Blodvite utan plåster hör till livet så det var bara att stoppa fingret i munnen, suga bort blodet och fortsätta framåt. 

Upptäckte att min goda balans underlättade precis allt så länge jag fokuserade på delmålet framför mig. Vid ett tillfälle när jag åkte linbana på ankaret halkade jag tillbaka och nådde inte platån. Fick greppa vajern ovanför huvudet och dra mig in. Annars var tipset att använda benmusklerna mer än armarna ... därav tröttheten i underkroppen.

Jag är sjukt nöjd över mig själv! Så häftig lek uppe under tallarnas trädkronor. 



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar