I fredags fick jag för mig att testa nya ( = gamla) skor på jobbet (i butiken). Min höjd över havet är under medel och klackar är något som utan problem kan tillföras ... eller inte?
Svårigheten är att mina fötter ofta protesterar, de gillar låga stövel-/kängklackar och sportiga mer fotriktiga dojor. Kroppen vill kunna hoppa, springa och röra sig som om jag vore barfota.
Hur som helst så kläcktes idéen att träna fötterna att gå i "högklackat" från ingenstans. Fick lust att testa, för om jag aldrig försöker hur ska då fötterna vänja sig?
I garderoben har undertecknad ett gäng skor, vilka inte är skyhöga utan kanske 6-7 cm över golvet. Valde ett par stövletter och cyklade till jobbet. Kände mig lång och snygg samtidigt som jag funderade på exakt hur länge mina fötter skulle stå ut? En halvtimme?
Timmarna gick och hela jag mådde bra. Nice, allt gick som en dans. Kanske finns det trots allt ett alternativ till mina olika kängor och sneakers?
Efter fyra timmar fick fötterna nog, de bad först snällt och sen mer högljutt att få slippa klackskorna. Istället för att vara snäll och lyssna så bet jag ihop, hade cykelturen hem kvar, det borde gå.
Den som vill vara fin får lida pin ... eller?
Fötterna och jag överlevde, de jublade när de fick direktkontakt med hallgolvet. Tårna viftade och sträckte ut sig åt alla håll de kunde.
Backar därför och avslutar "höga klackar" träningen för det ska vara bekvämt att leva. Har dessutom lovat att låta fötterna välja skor i hädanefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar