Antagligen är leken anledningen till att jag valde att utbilda mig till fritidspedagog? Lyckan att få klä ut sig, att spela en roll och bli någon annan för en stund . Kanske att få stå på scenen? Testa gränser och våga utforska okänd mark. Gå på upptäcksfärd och äventyr i så väl smått som stort.
Även i min yogalärarroll motiveras undertecknad av det lustfyllda och många gånger presenteras och genomförs klasser just utifrån detta. Blir extra tydligt när jag möter barn men fungerar även på vuxna som gillar att allt inte är så seriöst och förutsägbart. Förstår att jag är mest autentisk när lekfullheten får vägleda mig. Lek för att orka stå ut med vardagen när mörkret faller och fantasi för att motivera andra att ta sig i mål.
När jag var liten så avskydde jag allt som var jobbigt. Mamma och pappa var inbitna skidåkare. Så fort det gavs tillfälle plockades längdskidorna fram. Jag hade växt ur skidkälken för länge sen och förväntades glida fram i spåret på egna ben. Min motivation var lika med noll. Jag hade hellre suttit i kälken bakom pappa och susat nedför backen tryggt inbäddad i renskinn.
Med skidor på fötterna blev jag en gnällspik, a pain in the ass. Jag släpade mig fram i spåret och klagade. Inga mutor i världen hade fått mig på bättre humör eller...
Mamma och moster slog sina kloka huvuden ihop och började berätta sagor. Plötsligt glömde jag bort att protestera, lusten att lyssna på berättelserna blev starkare. De lockade mig att sjunga och så var den jobbiga skidåkningen helt bortglömd. Jag stakade på utav bara farten och tiden rann iväg.
...om jag vill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar