Jag har svårt för människor som är beräknande, som skapar intriger bara för att något ska hända och som skyller ifrån sig. Kan jag välja så vänder undertecknad på klacken och går därifrån.
Vad jag däremot beundrar är de som utan att förvänta sig något tillbaka handlar utifrån sitt hjärta, de som agerar empatiskt och osjälviskt. De som ger för att de har möjlighet, som delar med sig och som stöttar.
Det goda - det onda, finns det?
Kollar just nu på en serie och upptäcker hur störd jag blir när samma personer återkommande förstör och bryter ner människor för egen vinning. De kommer undan, får fortsätta och den "snälla" (tolka inte detta som den mesige) vilken följer regelverket hamnar i blåsväder. Märker att jag drömmer om och faktiskt mår dåligt över skitstövlarnas makt, att jag vill sluta titta samtidigt som det är svårt att ge upp ... vill att det goda ska segra precis som i sagan.
Mångas verklighet påminner mer om seriens intriger än om de gamla sagorna.
Själv har jag gjort slut med de energitjuvar som funnits i mitt liv så tillvaron känns förhållandevis lugn, trygg och stabil, kanske är det därför jag blir så störd?
Kommer att se klart serien då jag vägrar ge upp tanken att godhet föder mer godhet och att tvärtom är fel väg att gå. What goes around - comes around eller som du bäddar får du ligga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar