Egentligen vågar jag inte riktigt skriva orden, tänker att det kanske är annorlunda i morgon ... men sen ångrar jag mig, alla framsteg bör uppmärksammas, alltid! Vad som händer i morgon är faktiskt inte relevant, det är nuet som betyder något.
Mannen har gjort framsteg. Jag har i veckan sett ännu fler glimtar av den person som är min trygghet, som fyller mitt hjärta med kärlek och som jag valde för många, många år sedan.
Bättre dagar, hur fint är inte det!?
I vårt fall ar det inneburit längre gemensam tid på kvällarna och mer ork. Så igår städade mannen och jag bakade en stor äppelpaj. Nära vänner och mitt första och äldsta fadderbarn kom över och fikade ... i många timmar. Detta brukar innebära stresspåslag och utmattning men inte igår. Mannen skrattade och pratade, allt kändes som "förr".
Ett steg åt rätt håll. Även om både jag och mannen önskar att tillfrisknandet skulle gå fortare så är det bara att gilla läget. Ett steg i taget. Långsamt framåt och emellanåt stiltje.
Känner tacksamhet och glädje över att notera skillnaden och vad som än händer i morgon så har den senaste veckan varit bra! Tack 🙏
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar