Igår vikarierade jag på en yinklass. Återigen påmindes jag om vilka vanemänniskor de flesta av oss är och hur knöligt det kan upplevas när rutiner bryts.
På studion dyker de upp yogisar som är nya för mig men "gamla" i huset. Plötsligt är schemat förändrat och de möter en ny lärare!?! Som du förstår kan just detta vara en utmaning för "eleven". Den är van att guidas på ett sätt och så kommer jag och gör annorlunda ... på mitt vis.
Varken bättre eller sämre, enbart annorlunda.
Igår dök det upp en man som redan i incheckningen skruvade på sig när han insåg att det var vikarie. Han funderade högt HUR det skulle gå för honom? Gjorde jag exakt lika som personen jag vikarierade för?
Förklarade att det antagligen inte skulle bli lika (känner inte den läraren och vet inte heller hur hon undervisar), alla är vi individer och nya lärare ger ofta ny variant av input.
Mannen svarade att det vore skönt för honom om han blev garanterad exakt samma yinpositioner, (varje gång) så att han vet vad som förväntas.
Förstod att denna person behövde lite mer bekräftelse och tydlig vägledning så jag ansträngde mig för att vara så lyhörd och närvarande som det var möjligt, tyckte själv att jag lyckades. Klassen flöt och det kändes bra. Efteråt skojade jag med mannen, konstaterade att han överlevt ...
"Ja ... vi får se?", svarade han och vinkade hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar