Mannen har en mission, en plan. Ett uppdrag han gett sig själv, för att han har lust och vill göra skillnad. Förbättra världen för en enskild varelse, vår grannkatt.
Astronauten skulle stöna om han visste. Köpa en kattunge och komma farandes med den i present till sin pappa. Sonen har enda sedan Tigers bortgång för ett år sedan tjatat om att VI behöver skaffa ett nytt husdjur.
Nåja
ALLA djur tycker om min man, så har det alltid varit, även de mer svårflörtade. Framför allt katter tittar gärna förbi för att hälsa. Under året som gått har flera stycken till och med gått husesyn. Det är som om mannen har telepatisk kommunikation med dem. Kroppsspråk och gester är lika viktigt som ord. Det finns en outtalad och ömsesidig respekt.
Nu till Pixie, för det är så hon heter. En svartvit hona som är bland det skyggaste jag mött. Katten vill gärna hänga under vår altan men har under lång tid snabbt sprungit undan om hon märkt att vi studerat henne. Försöka säga hej har varit omöjligt. Pixies beteendemönster har bekymrat oss. VAD har den katten varit med om? Hur blir hon behandlad? Vi vet inte. Hennes tillit till människor är typ noll.
Eftersom Pixie dagligen trippar omkring på vår tomt så har mannen beslutat sig för att försöka trygga henne. Visa att han inte är farlig. Små steg i taget. Han närmar sig, står kvar och backar undan allt utifrån Pixies dagsform. Härom dagen hade katten faktiskt försiktigt nosat på hans finger (!) och igår när jag kom hem så meddelade mannen (mycket stolt) att han fått klappa henne!!! Inte enbart en gång utan ett par.
Kanske kommer Pixie att få fullt förtroende för honom? Verkar så. Kanske vågar katten tro att det finns schyssta och snälla människor? Framtiden lär svara på den frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar