Tror att det kan ha varit en månad sedan sist? Med andra ord alldeles för länge. Ömmande hälar är en anledning till att jag avstått men nu den senaste veckan har kroppen bönat och bett, sagt att den är redo och att den vill.
Jag klädde mig i lager på lager med funktionskläder. Den tidiga morgonen var fortfarande kylig och jag behövde hitta en balans från start till mål, inte för lite men heller inte för mycket.
Så knöt jag på mig löparskorna och stack iväg. Sprang genom skogen ner mot ån, egentligen var planen att vända och springa samma runda tillbaka men det är tråkigt! Så istället för att återvända beslöt jag att fortsätta en annan mer outforskad väg. Normalt sett kan detta sluta lite hur som helst men med bättre kunskap (än för ett år sedan) om vägar och stigar gav jag mig av hemåt.
Sprang efter någon form av inre kompass och körde beräkningar i huvudet, vilket fungerade. Vid den grafittidekorerade förrådsbyggnaden svängde jag av, tänkte att åtminstone en stig borde gå uppför den branta väggen mot åsen. Hittade en mer eller mindre osynlig som jag vek in på. Att springa blev svårt så istället klättrade jag uppåt och kom till slut in på den stora stig jag sökte.
En bit från vårt hus så kan vi gå igenom en "ravin" (vår benämning"), min plan var att ta den vägen hem. Nerför ... det ville INTE mina knän! Kroppen meddelade tydligt att backträningen var avslutad och jag lyssnade (faktiskt, tro det eller ej). Väl inomhus avrundade jag med mjuk och skön yin, sådana asana som mjukar upp löparmuskler.
Bästa morgonen på länge! Rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar