På rätt väg!?!

"Har du ändrat din kost? Eller är det någonting annat som du gör annorlunda?"
Det var en fråga som ställdes till mig igår, på salongen där jag får mina fransar förlängda. "Du har så många fler än för ett år sedan!"

Tja, få se ... ett år sedan, då när vi levde i ständiga "nära döden tillstånd", då när mannen var som sjukast och jag roddade allt. Arbetade 30 tim/v samtidigt som livet var uppochner. Pendlade mellan jobb och man (allt annat fick stå tillbaka). Mediterade och yogade (dagligen) så jag själv skulle hålla när kaoset och ovissheten om vad som egentligen drabbat min älskling var som störst.
Ständiga stresspåslag och oro. Massor av frågor men inga tydliga svar ...

Har något förändrats?

Tja, massor. Amanda som undrade vet och egentligen tror jag att hon inte undrar över hur det var för ett år sedan. Vårt liv är sååå mycket bättre även om det är en lång bit kvar till "platsen" vi befann oss innan den brustna blindtarmen med alla sina komplikationer slog undan benen på mannen (samt delvis även på mig).

Tänker att hon syftar på senaste halvåret. Även jag har noterat att fransarna håller länge men jag har tänkt att det beror på våren och sommaren, på solen och värmen.

Kanske är det så att jag äter bättre? Ja, det stämmer. Är mån om att lyssna inåt och ta reda på vad kroppen blir glad av. Vad gäller stressen så är den i stort sätt obefintlig. Jag lever på ett sätt mitt drömliv (om vi bortser ifrån att jag är "fattig som en kyrkråtta"), håller yogaklasser och skriver.

Ekonomin skulle kunna stressa men av någon anledning så är det inte så. Jag vet att det inte finns några genvägar och att allt kommer att lösa sig, det finns en tillit och tillförsikt som jag tacksamt bär med mig. Och skulle allt skita sig, ja då får jag väl göra något annat.

Så mina frodiga fransar kanske står för att jag ÄR på rätt väg!? Mot något nytt, ännu bättre? Vill gärna hoppas och tro det. Livet lär svara på den frågan ... när tiden är mogen.