I veckan drog en av mina vänner till London med en av sina barndomskompisar, bara så där. De skulle bland annat gå på London Fashion Week för att se kompisens brorsdotters kollektion på catwalken. Stort! Min vän sa "Häng med!"
Men med ett skralt bankkonto och inplanerade arbetstimmar så kändes det dumt att be om vikarie, mitt svar blev nej.
Igår när Londonresenärerna kommit hem, messade Lejonkungen och berättade att han skulle gå modell på (just) London Fashion Week!!! What? Alltså ...
När jag var i våra söners ålder så läste jag modedesign. Min dröm var att bli designer (kom en son emellan 😜). Jag gjorde egna kollektioner och gick modell för flera andra. Känns som detta hände i ett annat liv, då när jag stod i ett vägskäl och inte riktigt visste vilken väg som passade mig bäst. (Mitt val blev paus = mammaledig. Pluggade då både grafisk formgivning och inredningsarkitektur för att vidga mina vyer.)
Om jag vetat detta (Lejonkungens premiär på catwalken) i början av veckan, skulle jag då valt annorlunda när min vän ställde frågan? Stannat kvar en dag längre för att se sonen och kanske hänga lite med honom? Mitt hjärta säger JA men ... så var det det där med ekonomin ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar