Jag tecknade åt mannen att tyst sätta sig i soffan bredvid mig, han reagerade lika instinktivt som jag, detta var ett framsteg. Försiktigt utforskade katterna rummen samtidigt som vi satt alldeles stilla och enbart observerade. Nickade att det var okey samt att vi skulle hålla oss i soffan.
De försvann uppför trappan och kom ner efter en stund. Vårt sovrum som hittills varit "läskigt", gick de in i och plötsligt hoppade de upp i sängen för att lägga sig till rätta på mannens sida. What!? Ganska länge låg de där innan hanen beslöt att utforska min sida. Han hoppade ner och la sig på golvet. Försiktigt smög jag in i sovrummet och kröp över sängen till min sida. Tittade ner och mötte hanens blick. Så länge jag höll mig på lagom avstånd så visste jag att han skulle stanna kvar.
Vad jag förstått, vad VI räknat ut är att vägen till att trygga katterna går via hanen, det är han som är honans trygghet. Om hanen känner tillit så kommer även honan att lita på oss. Han är så snäll, utstrålar ett stort lugn men vi tror att han egentligen är rädd. Han låter oss klappa honom om vi kommer nära men det känns som ett inlärt beteende, att han låter människor smeka lite så blir de nöjda och han "står ut" för husfridens skull.
Jag placerade min hand på pälsen, blundade och försökte skicka meddelande via handen, att han är trygg, att vi kommer att finnas kvar och att de kommer att få all den tid de behöver för att vänja sig vid oss.
Under kvällen försökte mannen leka med tjejen men hon tittade mest med sina stora rådjursögon på honom och först när han släppte musen så tog hon den i ett taffat försök att leka själv. Avslutade kvällen med att kolla på film, lagom till slutet märkte jag att hanen lagt sig ganska nära mig, under bordet, nere på golvet. Wow!, tänkte jag, ytterligare ett framsteg. Borstade tänderna och kröp ner i sängen.
Vaknade till och tyckte mig se en kattformad skugga? Hade jag besök i sängen? Verkade så, alltså ännu mer WOW! Beslöt att låtsas som ingenting och försökte somna om. Slumrade lite. Kände något mot mitt ben! Kunde det vara en kattkropp???
Väckte mannen som konstaterade att båda katterna låg bredvid mig, hanen nära mitt ben och honan nära hanen. Jag vågade knappt röra mig och kunde inte somna om. Hörde ett spinnande från fotänden och förstod att något väldigt stort just skedde.
Wow, wow, wow!!!
När vi vaknade morgonen därpå så låtsades hanen att det som skett inte riktigt hänt ... men vi vet båda två att det gjort det.
Jag och mannen tror att det kan vara första gången som hanen sökt kontakt på detta sätt, att han aldrig tidigare vågat ligga nära en människa som han själv sökt upp. Något rätt gör vi, På tre dygn har stora saker skett så oerhört mycket större än vi vågat tro. Många pratar om flera veckor, kanske månader och det är vad vi varit inställda på, även om vi insett att vi så klart hoppats på att allt ska gå fortare.
Nu gäller det att fortsätta i samma anda, inte söka upp eller tvinga sig på utan låta katterna välja oss. Vår uppgift är att finnas och skapa trygghet, resten ger sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar