Igår var första dagen som katterna inte sov hela dagen, istället satt alternativt låg de i fönster eller vid altandörrar och spanade ut. Stanley har upptäckt grannkatten Pixie och är väldigt intresserad, nästan så att det upplevs som han är lite förälskad ... på avstånd. En katt i hans egen storlek.
Audrey är liten och kattunge, trots sina 9 månader. Stanley är inte enbart bästis, han är också storebror alternativt pappa beroende på situation. Det tålamod S har med A är otroligt och samtidigt kärleksfullt men när det kommer till mat så snor han gärna åt sig bitar som faller ur Audreys matskål.
Vad Pixie kanske kan lära våra katter är tillit. Igår när hon kom till vår altandörr och Stanley satt i Lejonkungens fönster så smög jag ner och gick ut till grannkatten. Hon buffade kärleksfullt och strök sig mot mig, om och om igen. Stanley såg allt och kanske även Audrey som satt bredvid. Om de uppfattar att en annan katt (utifrån) självmant kommer hit bara för att få säga hej och kela med deras husse eller matte så kanske det gör skillnad?
Jag tycker mig märka att Stanley litar mer på mig. Har högt och tydligt lovat att inte klappa honom förrän han själv vill och kommer till mig. Lilla prinsessan däremot med de stora ögonen håller fortfarande större distans. Utom när jag skulle skölja sallad och sortera bort "dåliga" blad, då ville hon vara med. Jag svarade att det gick bra och hon hoppade över till köksbänken. Tittade noga, fick ett par egna salladsblad att nosa på och stannade till jag var klar. Hon har även studerat min yogapraktik från lämpligt avstånd.
De leker mer, busar och söker upp oss när deras matklocka ringer. De visar vart de vill in och om persienner ska dras upp på morgonen. Så små, små framsteg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar