Utan lov så ...

Dripp dropp och så öppnade sig himlen och regnet öste ner 

Igår efter frukost hann jag ut i skogen när dropparna var få, så här i efterhand den bästa tiden för utevistelse. Med en liten hink i handen samt en sekatör i bakfickan styrde jag stegen mot en av favoritstigarna. Den som grott igen det sista dagarna, där av sekatören. Utan lov så klippte jag rent och sen fortsatte min vandring längre in.

På marken lyste det av både smultron och blåbär. Fyllde den nedre delen av hinken och hörde hur regnet tilltog. Blev inte blöt, trädtopparna skyddade mig men däremot något nedkyld.

Av skörden bakade jag blåbär- och smultronmuffins. Ja, du läste rätt, jag bakade! 

Vad gäller katterna (utan namn) så hade de rört sig i hela huset när vi vaknade. Hanen hade legat på matbordet och någon hade knuffat ner en vinylskiva bakom vår stora och tunga buffeskänk. Mat- och vattenskålarna var tomma och lådan behövde rensas.

När vi steg upp så var "katternas" rum tomt, de återfanns senare under trappan på en pläd i vårt lilla krypin det så kallade pocketboks biblioteket. Men det var då, de retirerade snabbt in under skrivbord och byrå så fort huset fylldes av liv.

Astronauten skjutsades till sitt tåg och regnet ökade i styrka. Ös- och hällregn resten av dagen, vilket innebar kortspel, yogapraktik och bak. En lugnare söndag.