... bara så att du förstår det.
Så är det hemma hos oss. Att katterna (läs framför allt Stanley) sovit bredvid mig delar av två nätter är just en sak som aldrig har hänt, inte om du frågar honom på morgonen.
Att jag under natten nästan fått kramp för att jag vet att en okontrollerad rörelse kan skrämma, innebär att undertecknad ligger så stilla som det är möjligt. Stanley tillåter visserligen viss typ av rörelse, bara den är försiktig och nästan omärkbar. Tufft läge då jag är av varianten som verkligen rör mig. Ju större utrymme desto större rotation. När jag var liten handlade det ibland om 360 grader.
Mannen stängde sovrumsdörren under de tidiga morgontimmarna (när katterna befann sig på annan plats) och när han senare öppnade den satt Stanley utanför, som om han väntade?
Tro nu inte att vi får komma nära under dagen, visserligen så tillåter han att jag smeker honom över pälsen eller lägger mina händer på hans kropp men det finns alltid en viss distans.
Sedan katterna flyttat in så brukar jag arbeta i det rum de sover (under förmiddagen) bara för att de ska vänja sig vid att jag är i närheten. Igår fick jag sitta vid Lejonkungens skrivbord då Stanley lagt sig under sängen och bakom sänglådan. Innan jag bröt upp för att laga lunch så kröp jag in i hörnet under sängen. Vår snälle hane behöver massor av kärlek och vill inte Mohammed komma till berget så får berget helt enkelt ta sig till Mohammed, svårare är det inte.
Trägen vinner och fortsättning följer ...
PS. Om du är intresserad och vill så kan du följa våra katter på deras egen Instagram sida. DS. Sök på: stanley_and_audrey
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar