Det är inte Stanley, det är vårt yrväder och tillika kattunge Audrey som bär ansvar för att jag väcks flera gånger varje natt. Nyfikenheten driver henne samt lekfullheten. Om Stanley väntar ut oss så har lilla A ännu inte det tålamodet.
Hon knallar omkring, går på mig, försöker bita i en tå som tittar fram under täcket eller något annat som fångar hennes uppmärksamhet. De senaste nätterna (kl 03-04) har hon smugit sig fram och slickat mig över ögat?! När jag tittar upp stannar hon till, eventuellt backar hon ett steg men framför allt kollar hon om jag är redo att stiga ur sängen och servera frukost?
Kl 06 tyckte Audrey (inte jag) att det var morgon och då fick min kropp agera start och landningsbana. Det ena racet avlöste det andra, till sist vred jag mig på sidan för att markera. Då tog Audrey sin tass och med sina klor lyfte hon bort det långa håret och nafsade mig i örat!?
Vi tänker att hon gör med mig som hon gör med Stanley, slickar mig över ögonen och örat, nafsar i tår och öron och nosar på de kroppsdelar som för tillfället är intressanta.
Våra katter har inte fostrats eller vuxit upp bland människor, de har fötts i det vilda. Stanley och Audrey kan relatera till varandra och till andra katter men förstår inte fullt ut våra signaler. De lär sig och de lär oss. En dag i taget ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar